Tack för att du tittar på denna sida. Min far var en fantastisk person. Han arbetade som fräsare på SAAB i Linköping där han även fick guldklocka för lång och trogen tjänst. Pappa var stolt över den. Mitt teknikintresse kommer från honom då jag köpte en moppe som 15 åring så ville jag förstå hur den fungerade. MIn far ritade, berättade och talade om mer än vad en 15 åring kan förstå. Den gemenskap som fanns i dessa stunder var enormt stark. Ungdomens frågor är många (ja jag har ju aldrig slutat fråga därav alla dessa seminarier) och han svarade tålmodigt. Om han själv inte kunde frågade han några av gubbarna på golvet I29:an, Korvhandlarn, Sandbäckarn eller någon annan med ett för mig spännande namn.

I29:an var ett flygplan, ja det ver säkert ni som läser dessa sidor, som såg ut som en tunna enligt pappa. Gubben som kallades I29:an såg ut som en tunna därav smeknamnet. Jag undrade förstås tar han inte illa vid sig? Nä, gumman det är sånt tugg vi har var pappas svar.

Röda Korsets Sjuksköterskeutbildning hade ett praktikblock på Företagshälsovården och det var upp till oss att ordna en plats. Jag pratade med pappa och fick namnet på chefsläkaren på SAAB, bodde hos pappa och fick se min fars arbetsplats på insidan och alla dessa spännande gubbar. Pappa, kallades själv för lappen. Han var född i Svedjan, Malå kommun och bodde där till 10 års ålder för att sedan flytta till Adak där min farmor och farfar startade kafé.

Under min praktik fick jag veta att gubbarna stod i flygbränsle och att flera hade börjat bli sjuka. Jag frågade pappa men varför säger ni inte till? Pappa sa gubbarna är rädda om sina jobb och jag var upprörd med orden Men vad ska de jobben till om de blir sjuka och dör?

Jag frågade också företagshälsovårdens ansvariga och de svarade inte ens på mina frågor. De undvek mina frågor genom att inte svara alls eller gå från platsen. Upprört tog jag detta till pappa och frågade men hur kan alla veta utan att göra något?

Ja det är fel förstås men vad ska man göra?

Det fick mig att inte bara fråga utan också att börja göra. Ingen kan lastas om ingen gör något. Min tanke blev att om jag inte gör något då ska jag leva med att jag inte har gjort något. Så kan jag inte ha det.

Ja det är en av orsakerna till att Spektrum Ångström lärardagar finns. Med kunskap kan vi tillsammans våga ändra saker. Våga se, våga känna, våga lära, våga säga, våga göra och våga agera. Då får vi ett hållbart samhälle där du vi alla känner oss inkluderade. Välkommen till nästa Spektrum Ångström seminarium

Extra information